BEFRIA DIG FRÅN DINA RÄDSLOR! 

En av de största orsakerna till att du inte lever det liv du vill leva och växer till den du är och vill vara samt uppnår det du vill är till stor del dina rädslor.

Den här sidan handlar om rädsla, en av människans centralaste känslor och ett av de största hindren vid personlig och andlig utveckling. Att jag valt skriva om rädsla handlar om mina egna erfarenheter och insikter hur styrd och omedveten jag har varit av mina rädslor, samt hur lätt det är att även idag låta mig styras av dem. Jag blickar även ut i världen och konstaterar att hela vår mänsklighet bokstavligen lider av «ett kollektivt frossande i rädslor». Samtidigt inser jag att den accelererande stressen i samhället, med utbrändhet och långtidssjukskrivningar som följd, är en av rädslans nutida skepnader. Tyvärr tar sig människans kollektiva rädsla även andra destruktiva uttryck som bl.a. aggression, krig, girighet, maktmissbruk, egoism, förtryck, överkonsumtion, beroenden och orättvisor.

Här kan var och en av oss göra ett stort jobb om vi bara vågar kika inunder mattan och möta det som finns dolt i vårt inre. Har vi modet att möta vår rädsla kommer vi finna att bakom den döljer sig en enorm potential och kraft att växa. En kraft som utvecklar oss både individuellt och kollektivt, personligen och andligen. Vi människor längtar efter frihet, men lika stark är vår rädsla för den. Frihet kräver åtaganden som mod, självkontroll, självinsikt, ansvar och tillit. Samtliga av dessa åtaganden är för de flesta av oss högst skrämmande.

Mitt syfte med detta kapitel är att öka ditt medvetande om rädslan och dess ursprung, samt att peka ut vilka möjligheter och metoder som existerar för att bearbeta den. Meningen är även att ge dig stöd på din mödosamma vandring emot rädslans besegrande. Målet är därigenom att hjälpa dig till befrielse ur ditt fängelse av rädslor och utifrån den friheten kunna bidra till en kärleksfullare värld.

Frågorna jag ställer mig och försöker besvara är följande: Vad är rädsla? Var har den sitt ursprung? Hur påverkar den oss både som individer och kollektiv? Vad tjänar rädslan för syfte? Vad har den för potential? Hur kan den utvecklas ifrån en destruktiv till en konstruktiv kraft i våra liv? Slutligen försöker jag finna svaret på hur vi människor kan befria oss ifrån rädslans kraft och istället återta vår ursprungliga autenticitet och kärlek?

 

VAD ÄR RÄDSLA?

Ordet rädsla står för (citat) stark negativ känsla som uppkommer av att någon eller något upplevs som hotande (slut citat) Rädsla är ett känslotillstånd vi alla dagligen upplever. Rädslan är också en av våra kraftfullaste känslor. Rädsla utgör alltid reaktionen på något som vi upplever som ett hot. Ett hot som vi upplever äventyrar vår överlevnad och existens.

Vi människor överväldigas ständigt av en mängd olika rädslor, vi är rädda för djur, stora som små, farliga som ofarliga; vi är rädda för att flyga; vi är rädda att möta människor, bekanta eller främmande; vi är rädda för olika situationer, som att tala inför publik, att ta beslut eller att behöva ta ansvar; vi är rädda för smärta; vi är rädda för våld och sjukdomar; vi är rädda för att inte vara accepterande; att hamna i konflikt med någon, att bli sjuk, att missa bussen, att uppleva smärta, att inte passa in i gruppen, att inte få stånd, att inte träffa någon, att förlora någon, att inte klara av våra egna mål, att verka dum, att vara fet, att tappa hår, att behöva någon, att vara som andra, att leva, vi är rädda för att göra bort oss och tappa ansiktet; vi är rädda för att verka dumma eller misslyckas; vi är rädda för ensamhet och utanförskap; de flesta av oss är rädda för kroppskontakt och närhet; vi är rädda för det okända och mystiska; vi är rädda för mörker och ondska; vi är rädda för Gud och vi är rädda för döden.

Men vår kanske allra största rädsla är rädslan för vårt eget ljus och vår egen storhet och sanning.

Rädslan över att inte räcka till förtjänar ett kapitel för sig. Att inte räcka till, antingen i ens egna ögon eller i andras, är en känsla som styr mycket i våra liv. Vi jagar upp oss i vår strävan efter fullkomlighet i det vi gör. Prestationsångest är en tydlig rädsla som vi bär med oss. De krav vi sätter upp på oss själva för att nå våra mål här i livet, och därmed känna oss tillfreds är en dåligt maskerad rädsla drivkraft. Vi tenderar att paniskt haussa upp prestationen som en allena rådande frälsare för allt i från skolarbete, bokläsning till arbetsinsatser och förhållande. Allt skall mätas i prestation, kvantitet och hastighet.

Vår rädsla för att vara/ ses som slö, ineffektiv, okultiverad, ointelligent, omotiverad, icke handlingskraftig, asocial, egoistisk o.s.v. gör att vi springer omkring som yra höns i en strävan efter lyckan genom prestation. Att vara framgångsrik i det vi företar oss mätt med utifrån andras livsmönster.

Paradoxalt nog så är vi rädda för att ställa oss själva frågan om vi trivs med det. Att vara rädd för att vara på ett speciellt sätt beror ju på att vi har en tendens till att vara just det som vi är rädda för. Frågan är om inte det är vårt sanna jag som försöker säga oss något, om vi bara vågade lyssna.

Listan kan göras längre, men vi kan konstatera att människan förföljs och ständigt påverkas av rädslor. Jag vill påstå att du hela tiden i ditt liv styrs och påverkas av dina rädslor i mycket större omfattning än du är medveten om detta innebär i sin tur en mycket stor begränsning i ditt liv och i ditt växande.

Om du följer med mig en stund i min tanke så skall jag bevisa för dig att nästan allt du gör, gör du av rädsla som den främsta bakomliggande orsaken. Till att börja med så tar jag ett enkelt exempel:

Tänk dig att du står i en affär och funderar på att köpa en ny jacka. Du behöver en ny jacka av olika orsaker. Allt ifrån att du tycker den gamla är ful till att den är trasig. Du står i affären och tvekar om du skall köpa den eller inte. Har du en kompis med dig blir det oftast samma resultat. Till slut bestämmer du dig för att köpa jackan och halar upp pengarna och går därifrån. Antagligen känner du dig vid detta laget hyfsat nöjd med köpet och tycker att du valt av egen vilja och önskning och inget annat, eller hur? FEL !!!

Du har från allra första sekunden låtit dig styras av din egen inbyggda rädsla. Varför bestämde du dig för att köpa en ny jacka? Därför att den gamla var ful. Varför tycker du det? Därför att modet ser annorlunda ut. Därför att andra har snyggare jackor? Rädslan för att inte passa in är en uttjatad kliché som inte desto mindre är sann i de flesta fall. Har du däremot köptjackan som är väldigt omodern just för att inte verka styrd av en sådan rädsla så är det bara tecken på att du är rädd för att bli en i massan och är så noggrann med att vara en egen person att du är rädd för att vara allt annat än det.

Om det var för att den var trasig, så kan du ju laga den. Eller är du rädd för att det skall se fult ut med en lagad jacka? Vem bestämmer om något är fult? Eller så kanske du inte vågar ge dig på något så avancerat som att laga en jacka för att du är rädd för att inte klara av det. När du tvekar kring att köpa den så kommer en hel radda med rädslor in i spelet:

  • Rädd för att den är för dyr med rädslan att inte klara av ekonomin, vilket gör dig rädd för framtiden.
  • Rädd för att den inte skall vara snygg nog och än en gång inte passa in.
  • Rädd för att kvaliteten inte skall vara tillräcklig, ekonomirädsla, inte våga erkänna att du inte vet vad kvalitet är, köpa till överpris.
  • Rädd för att ångra köpet efteråt, ( givetvis styrt av en hel del rädslor som man banar upp) osv.

 Varför bär vi på så mycket rädsla? Jag ser främst två orsaker:

  • Människans genetiska arv, vilket skapat ett med ärvt uråldrigt primitivt alarmsystem inom oss vars syfte är att skydda oss från faror.
  • Vår störda relation med vårt sanna jag.

Rädslan är vår ursprungligaste känsla. Människans utveckling har konstruerat vårt nervsystem på ett sådant sätt att intensiv rädsla tar överhanden över allt annat i vår kropp och själ. När vi ställs inför en livshotande fara tappar vi omedelbart allt intresse för mat, sex och andra saker som annars brukar ockupera vårt medvetande. All vår uppmärksamhet ägnas istället åt att ta itu med faran. Kroppen intar beredskapsläge med följande reflexmässiga reaktioner: vårt fortplantningssystem, matsmältnings system och alla andra sekundära system stängs i stort sett omedelbart av när hjärnan mobiliserar kroppen för kamp eller flykt. Rädslans art är grundläggande därför att livet är grundläggande.

Vi människor, liksom djuren, är vid hot konstruerade att erfara rädsla. Ett skydd för vår arts överlevnad. Arter som saknar denna skyddsmekanism har eller har haft små chanser att överleva jordens utveckling. Vi har under lång tid utvecklat sofistikerade system och mekanismer för att säkerställa vår överlevnad. Genom välutvecklade sinnen åtar vi automatiskt åtgärder mot upplevda faror, men de allra djupaste farorna handlar om vår existens. Vår rättighet att vara den vi i grunden verkligen är.

Som sagt var, nästan allt vi gör styrs av vår rädsla för något. Människan har, som alla djur, sin främsta försvars och flykt mekanism i rädslan. Det är den genetiskt inbyggda varningssignal som vi förlitat oss till i alla tider för att tala om för oss som ras när något hotar vår existens.

Förr i tiden, när vår kropp var helt inriktad på en mer konkret överlevnad och tillvaron var en konstant kamp, så arbetade vår rädsla under dygnets alla timmar för att med hjälp av våra sinnen katalogisera och analysera varje sekund av livet för att skydda oss. Det kunde gälla allt, från att se efter om några farliga fiender var i närheten eller om det fanns någon mat att äta, till att känna om vädret kunde bringa någon fara som vi måste skydda oss från.

I dag när vår tillvaro är skyddad och våra behov tillgodosedda så behöver vi inte vara rädda i samma utsträckning som förr men någon glömde att säga detta till vår kropp och sinnen. Rädslan arbetar på samma nivå idag men har på grund .av «understimulans» fått söka nya vägar och spelar spratt med vår kropp och sinnen och påverkar oss i beslut från en grundinstinkts nivå som vi inte märker, men med samma mål, att skydda oss.

Av grundkänslorna är rädslan den mest djupgående och genomträngande. När människor rent fysiskt upplever rädsla erfar dessa att den går längre ned i kroppen jämfört med andra känslor. Ilska eller vrede känns oftast i kroppens övre delar, halsen, axlarna och pannan. Sorg brukar kännas i halsen eller bröstet, medan rädslan vanligen upplevs i bröstkorgens nedre del och i magen i form av krypande kväljande känslor. Rädslan är också en underliggande känsla till andra känslor. Exempelvis brukar vi försvara oss emot vår djupa rädsla genom att bli arga. Vår ilska hindrar oss ifrån att komma i kontakt med den underliggande rädslan. Samma sak gäller också för sorg. Det finns oftast en dold rädsla under sorgen som också behöver bearbetas. Min förnimmelse av rädslan är som en tung, kall och lågfrekvent energi, vilket är en direkt motsats till upplevelsen av kärleksenergin som känns lätt, varm och högfrekvent.