HELA DITT LIV ÄR SOM ETT PUSSEL

Livet är fullt av symboler. Under sin levnad lägger människan sitt livs pussel. Ständigt får hon fragment, pusselbitar. Under tidens gång ser hon mönster och färger och anar en fortsättning på sitt livs pussel men hon vet inte säkert hur eller vad, kan bara ana vilken riktning det ser ut att ta. När hon som gammal människa överblickar sitt pussel, tittar tillbaka på sitt liv, tittar hon på det med förundran. Var det så här mitt liv skulle bli ? Aldrig hade jag väl trott att det
skulle bli så här…

En sak leder alltid till en annan. Vi är alla sökare. Vi går från klarhet till klarhet. Allt vi gör är en fortsättning, samtidigt som det är en förberedelse för något annat. Titta inte på vad du inte får ut av livet. Titta på vad du får ut av livet. Acceptera fragmenten och pusselbitarna. Säg inte, «Var det inte mer?» Säg, «Hurra! Ännu en pusselbit till mitt livs pussel!» Varje pusselbit formar din egen livsfilosofi och världsbild. Du kan inte få dem från en enda källa. De kommer från många källor, ibland därifrån man minst anar det.

Vissa pusselbitar finner du vara smärtsamma, andra inte. Andra människor kanske upplever det tvärtom utifrån sina erfarenheter. Allt du upplever hjälper till att lägga nya bitar, böcker, möten, människor, kurser, filmer, teatrar, tankar, upplevelser osv. Döm inte. Njut av smultronen. Även de sura bären är viktiga, men de har den sötman du själv ger dem med dina tankar. Gå vidare utifrån dina upplevelser i respekt, vördnad, tacksamhet och glädje.

Du lär dig lika mycket av det som du uppfattar som negativt. Förkasta det ej, förneka det ej, känn ej besvikelse. Titta inte på vad du inte får utan på vad du får, hur lite det än verkar vara. Det lilla kan leda till något mycket stort om det är meningen att du skall uppleva något stort. Är du besviken är det för att du har förväntningar.

När vi har lärt oss att gallra bort nittionio procent av allt som når vårt öga och vårt öra, då har vi lärt oss att komma fram till kärnans mitt. Då börjar vi förstå vad det handlar om. Var glad för allt som hjälper till att öppna dina ögon, lär dig att se möjligheter överallt och inse och acceptera att vi lär av allt och att vi alltid är på rätt plats vid rätt tidpunkt. Lita på den vägledning som aldrig viker från din sida.

Ibland leker livet. Du upplever stunder av glädje, gemenskap och kanske till och med förälskelse. Vita små moln seglar fram över himlen, medan det daggvåta gräset kittlar under fötterna. I gläntan strax bortanför lockar smultron. Rubinröda. Allt medan en vän håller sin hand i din. Andra tillfällen tycks det vara precis tvärt om. Nära nog att du slutar hoppas, medan sinnet famlar i ett blint mörker.

Himmel eller helvete verkar ibland vara en fråga om omständigheter. Så behöver det naturligtvis inte upplevas. Till att börja med behöver du veta vad du vill med ditt liv. Nu, i morgon, nästa vecka, månad, år. Vilket är ditt syfte med att leva, vad är det som är meningsfullt i ditt liv. Med något som känns meningsfullt att sträva mot upplever man sig inte längre som ett frö för vinden, utan kan själv börja ta ut riktningen i livet. Det behöver inte vara fråga om ett gudasänt kall. Något sådant förunnas få av oss, och vi får därför göra vårt bästa för att själva ge vår dag mening. Många har upptäckt något så enkelt som att när den dagliga gärningen tas på allvar skänker man också åt den en mening. Om ett syfte ska vara möjligt att uppnå behövs det även en karta.

Alla har en sådan. En bild av världen. Det är utifrån den vi handlar. Inte själva verkligheten.
Det sägs att Picasso, när han var ute och åkte tåg vid ett tillfälle, träffade en man som tog fram ett fotografi ur fickan. « Det här är min fru», sade mannen och pekade på bilden. «Är det», frågade en förundrad Picasso, «jag tycker hon ser väldigt platt och liten ut». Visst, det var ju bara en bild av mannens fru. En representation av verkligheten. Inte alls den kvinna, av kött och blod, som mannen inför prästen hade lovat att älska i nöd och lust. Sinnena, fem, sex eller hur många de är, registrerar världen runt omkring. Informationen filtreras, sorteras, bearbetas och tolkas i centrala nervsystemet. En mer eller mindre riktig «karta» av verkligheten blir resultatet. I processen generaliseras, förvrängs och utelämnas mycket av vad som finns «där ute i verkligheten». Så är det med alla kartor. Man kan inte ha med allt på dem. I «The doors of perception » menade Aldous Houxly att våra nervsystem först och främst har till uppgift att filtrera de intryck vi tar emot från omvärlden och bara ta in vad vi kan tänkas behöva.

Också om något allt för jobbigt händer utelämnas det inträffade från kartan. Förträngs eller förvrängs. Vid terapi plockas resurser fram för att hantera vad som faktiskt hände. Släppa fram det utelämnade, eller i alla fall skapa en riktigare uppfattning av vad som förvrängts. Då rekonstrueras bilden av verkligheten till något mer användbart.

Tänk dig att världen för våra sinnen fortfarande vore platt, och åskan ett gudasänt straff för vad ont människan trodde sig ha gjort. Om vi fortfarande handlade som om det vore verkligheten, hur skulle då våra dagar se ut? Sedan en platt moder jord var en del av en allmän världsbild, har våra kartor generellt blivit mer användbara. Några allvarliga förvrängningar har justerats. Visst rullade huvuden när det påstods att vi lever på en rund och alls icke platt jord.

Än idag kan det ge huvudvärk att ändra bild av världen. Öst mötte väst när muren föll -89. En ny bild av världen föddes under glädje och vånda. Ifrågasätt din karta, justera och berika den! Tejpa upp Alfred Korzybskis ord på kylskåpet: «The map is not the territory». Karta och syfte är en god början.

Sedan behövs en strategi som anpassas efter syftet och den terräng kartan beskriver. En plan över hur skillnaden mellan vad som är nu och syftet ska överbyggas. För det är just så det är. En skillnad. För orienteraren kan skillnaden vara fem kilometer, tjugo höjdmeter eller trettiofem minuter mellan vart han är nu och målet.

Om de stunder vi plussar samman och kallar ett «gott liv» är vad syftet handlar om, är detta inte något vi enbart uppnår en gång för alla. Att leva och ha det gott är en process. Skillnaden där emellan och att ha det mindre gott blir därför vad vi gör ena stunden efter den andra. Humanekologen Alf Hornborg har skrivit att: «Hennes (läs människans) största potential ligger kanske trots allt inte så mycket i att objektifiera som i att subjektifiera, dvs att välja och bejaka ett meningsfullt och hållbart perspektiv. Så här berättar en god vän om sitt perspektiv: » Jag är glad, fast jag vet inte varför. Bara så där, jag tror det är för att jag så starkt tror på min förmåga att göra morgondagen till nånting bättre. Hoppas, längtar så innerligt att jag faktiskt kan le då jag tänker på hur bra «i morgon» kommer att bli och ser så
fram emot att fullborda den. Ändå blir det aldrig som man tänkt sig. Tur att jag då kan trösta mig med att i morgon, i morgon blir den bästa dagen på länge. Och på morgonen vaknar jag i den där känslan och på kvällen somnar jag till drömmar av den. Och under dagen? Det är ju då jag lever! Då har jag inte tid att längta och hoppas».

Bland det goda i livet finns vänner, en bit mat, kanske lite vin. Eller en metmask i ena änden och en latmask i den andra. ”Loose your mind and come to your senses”

Vad det goda livet än är för dig behövs en sinnenas närvaro för att det över huvud taget ska kunna upplevas. Att i ett rus sova bort festen, hur kul är det? Kvaliteten på upplevelsen hör ihop med graden av närvaro. Det är därför det är så lätt att minnas både stunder av stor glädje och svår smärta. När gäddan hugger är man som uppslukad. Då inte av denna, de djupa vattnens jägare, men väl av stunden och all eventuell självupptagenhet har tagit vägen någon annan vart.

Minns tillbaka till barndomens jular eller första förälskelsen. Säkert är det minnen rikt representerade av känslor, dofter, ljud och bilder. Varför? Därför att du var närvarande! «Loose your mind and come to your senses», ska Fritz Pearls, gestaltterapins grundare, ha sagt vid något tillfälle. Visst ligger det något i det. Ett halvt glas vin. Är det halvfullt eller halvtomt? Beror naturligtvis på hur man ser det. Du ser dem när du tror på dem, vilka då? Möjligheterna! Problemen likaså. Har du träffat någon som tvivlar på vilket fokus som gör livet lite roligare under lyssnandet till Louis Armstrongs «What a wonderful world», där han sjunger om hur barnen leker, solen skiner och folk älskar varandra?

Fokuserar man på möjligheter upptäcker man dem och en tillit följer. En tro på att saker och ting ordnar sig. Då följer också ofta en upplevelse av att vara kapabel och handlingskraftig med full kontroll över saker och ting. Paradoxalt nog minskar samtidigt behovet av att ha kontroll.

Att uppnå ett syfte är ofta glädjande, liksom mycket av vad som redan är och kanske tas för givet. Blommorna på ängen, eller kanske en kväll med vännerna. För att mer uppmärk- samma och tacksamt glädjas åt vardagens pärlor, kan det vara till hjälp att skiva ner dem vid dagens slut. Bekräfta att det här är det goda livet. Snart blir man då mer medveten om allt som redan är där att glädjas åt och vara tacksam över.

Djup och sann glädje har ofta just ett mått av tacksamhet. Väldigt lite kan tas för givet. Mål i all ära, men för att citera Robert Broberg: «…målet är ingenting, vägen är all-all-all allt…». Kanske finns det en poäng i att se det så.

Om konsten att skifta fokus. Vår uppfattning om oss själva och vår omvärld kan liknas vid vårt fokus dvs. vårt sätt att betrakta världen och oss själva, vår blick punkt. Ett första viktigt steg mot att kunna närma sig en djupare förståelse av vår verklighets andliga natur är att förstå betydelsen av detta fokus och varför det är så svårt att ändra på det.

Förmågan att skifta fokus är en väsentlig egenskap, dels för att kunna närma oss förståelsen av vår egen och kosmos sanna natur, men framför allt för att kunna lämna våra negativa livserfarenheter bakom oss och istället skapa en harmonisk tillvaro. Förmågan att skifta fokus handlar om att kunna se våra sanningar och att sätta tillit till dem. Det handlar om att våga ge upp våra gamla föreställningar och kasta oss in i nya verkligheter utan skyddsnät. Förmågan att skifta fokus börjar vid förståelsen av hur våra föreställningar skapar våra livserfarenheter.

Det är ur denna förståelse som vi kan hämta kraft att ta ansvar för våra liv och börja skapa harmoni och positiva livserfarenheter istället för lidande och disharmoni. När du betraktar världen för att lära dig om den kan du aldrig vara en passiv åskådare. Det du ser är inte bara världen utanför dig eftersom den situation du befinner dig i och det sätt som den uppenbarar sig för dig är ett resultat av dina egna inre tillstånd.

När du lär om världen du ser så lär du också om dig själv. Våra föreställningar har ett enormt inflytande över vilken verklighet vi möter. Det är i grund och botten det som ger upphov till våra sk. positiva och negativa spiraler i livet. En Det handlar om att våga ge upp våra gamla föreställningar och kasta oss in i nya verkligheter utan skyddsnät. negativ inställning skapar negativa erfarenheter som förstärker den negativa inställningen osv. En positiv inställning skapar positiva livserfarenheter som förstärker den positiva inställningen osv.

För att möta en annan värld måste vi först förändra våra föreställningar, skifta fokus. När du inser att din egen inställning till saker, att dina egna föreställningar, är drivkraften bakom de livserfarenheter du skapar för dig själv, då har du hittat nyckeln till att bryta negativa trender och att skapa nya livserfarenheter som skänker dig lycka och harmoni.

Hemligheten ligger i förmågan att skifta fokus vilken i sin tur beror på din förmåga att sätta tilltro till det du känner är sant men som ännu inte avspeglas i din livssituation. Detta leder oss till själva kärnpunkten för vår egen förmåga att utvecklas. Kärnpunkten i vår egen utvecklingspotential är vår förmåga att känna vår egen sanning och att sätta tillit till dem. Förmågan att känna vår egen sanning hänger samman med vår förmåga att sätta tillit till den. Den ena egenskapen kan inte existera utan den andra. Dessa förmågor skiftar mycket hos olika människor men de kan alltid tränas upp med målmedveten träning. Om man successivt ökar dessa båda förmågor så kommer de att förstärka varandra i en positiv spiral och till slut ge dig nyckeln till en helt ny värld med oanade möjligheter. Denna nyckel kan öppna vägen till förmågor du aldrig trodde du var i besittning av, förmågor som öppnar sig när du lägger undan de begränsningar du inte längre behöver.

I din utveckling av din förmåga att känna din egen sanning och därigenom öppna dörren till nya insikter så kan det vara till stor hjälp att först gå in och betrakta hur denna process fungerar. Vad är det som avhåller dig från att se livets enkla sanningar? För livets sanningar är alltid enkla. Vad är det som avhåller dig från att sätt tillit till det som du uppenbart kan se är sant?

För att kunna skifta fokus måste vi först komma till en inre insikt som förankras i hela vår kropp och i hela vårt medvetande. Först därefter kommer en ny tillvaro att manifesteras för oss. Förmågan till utveckling är därför helt beroende av vår förmåga att nå nya inre insikter samtidigt som vi är helt villiga att släppa våra gamla föreställningar. Det kräver en utvecklad förmåga att i hjärtat känna sin egen sanning och att våga lita på den så mycket att man är villig att överge sina gamla föreställningar.

Svårigheten i denna process beror på att vi har byggt upp en trygghet i våra gamla föreställningar. Att lämna sitt gamla fokus möter motstånd, känns osäkert. detta förstärks av en mängd missuppfattningar om oss själva. Vi förknippar allt för ofta vår personlighet med våra begränsande föreställningar. Vi säger «Jag vet att det är fel men sådan är jag». Vi är ofta rädda att ge upp det vi har, även om det plågar oss, för ju mer plågade vi är desto mer hänger vi kvar i vår trygghet, våra föreställningar. Vi håller oss fast vid våra plågoandar därför att våra plågoandar samtidigt är vår trygghet. Vår trygghet som är så viktig för oss.

För att dölja för oss själva att vi självmant håller oss kvar vid det som plågar oss, för att behålla den trygghet detta innebär, har vi uppfunnit offerskapet. Genom att skapa yttre omständigheter som till synes är utanför vår kontroll så blir vi «offer för omständigheterna» och vi får en ursäkt att vila i För att kunna skifta fokus måste vi först komma till en inre insikt som förankras i hela vår kropp och i hela vårt medvetande och vårt lidande eftersom vi inte kan göra något åt vår situation.

Vi har nu möjlighet att beklaga oss. Detta är den yttersta manifestationen i konsten att utforska sitt eget lidande. Hedra ditt lidande för det är ditt lidande som upplyser dig om att dina föreställningar är för trånga för dig och att du är i akut behov av nya insikter.

Lidandet finns där för att du skall se något. Lidandet är ett symptom på att du håller kvar vid något som du behöver släppa. Lidandet börjar som ett psykiskt lidande men övergår ofta i rent fysiska symptom. Lidandet är den kraft som till slut tvingar dig att se det du måste se. När du väl ser det du måste se och börja låta detta flöda in och igenom dig så inträder förvirringen och otryggheten hand i hand med en spirande harmoni och en uppbyggnad av ny trygghet.

Som i alla spännande drama så finns det som vanligt två motsatta krafter som drar åt var sitt håll. När du flyttar ditt fokus och din tillit in i en ny insikt så uppstår förvirringen och otryggheten som verkar som en motsatt kraft som vill dra dig tillbaka in i tryggheten i din gamla föreställning. När du faller in i din gamla föreställning återskapar du ditt gamla lidande och den disharmoni som i bästa fall får dig att söka dig mot ny insikt.

Allt sker inom ramen för ditt drama som handlar om ditt val mellan trygghet och harmoni. Dramat pågår tills du väljer att helt släppa din trygghet i din gamla föreställning och låta detta övergå i harmonin i din nya insikt. Denna harmoni kommer att minska ditt behov av att investera trygghet i föreställningar och göra det lättare att skifta fokus inom andra områden där du fortfarande investerat trygghet i dina gamla föreställningar. Inte sällan så investerar man i trygghet i sin nya föreställning som man så småningom växer ur och därmed skapar ett behov av en ny insikt. Ett behov som du blir påmind om genom en spirande disharmoni och ett ökat lidande. Sedan jag på allvar började arbeta med mig själv så har jag upplevt att jag kastats mellan olika tillstånd, Ibland är förvirringen total och det känns lockande att återvända till tryggheten i den gamla världsbilden. Ibland är man nästan hög av upplysning och energi strömmarna pulserar genom kroppen. Varför dessa skiften? Just som jag känner att allt faller på plats, ser jag helheten, nu framstår livet som väldigt meningsfullt och fullt av möjligheter. Då i nästa stund kan allt vara förbytt i förvirring, osäkerhet och en känsla av meningslöshet.