LEV I HARMONI

Harmoni är livskvalitet

Att leva i harmoni med sig själv är viktigast av allt. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen. Att materiell konsumtion inte gör oss lyckliga, är vi helt medvetna om idag. Det är inte av en slump som den stora förbrukningen av psykofarmaka ökar alltmer. Välfärdsmänniskan lever inte i samklang med sig själv. Hon är tvungen att använda psykofarmaka för att få sinnesro.

Med harmoni menas ett tillstånd av inre balans, en behaglig samverkan av många goda egenskaper till en helhet, till ett harmoniskt väsen. Vårt komplicerade samhälle, oron och vardagens stress utgör en fara för vår inre balans. Dessutom påstår psykologerna, att man inte längre bör sopa konflikter "under mattan" utan diskutera igenom dem, leva ut dem, helst på en gång.

Förr sa man: ryck upp dig, ställ inte till bråk, svälj det. Nuförtiden rekommenderar specialisterna att inte hålla tillbaka vrede och ilska utan avreagera sig på en gång. Det tycker jag är rätt också men det beror på vilken handling vi gör utifrån våra känslor.

Teoretiskt är detta råd säkert riktigt, men det skapar komplikationer på arbetsplatsen och i familjen. Där alla ger fritt lopp åt sin vrede, där det debatteras och analyseras i flera dagar om vem som har rätt, kan ingen harmoni uppstå.

På samma sätt som vi bemöter vår omgivning, bemöter vi även oss själva. Harmonin går tyvärr förlorad, tråkigheterna vinner överhanden. Inget liv är så okomplicerat och utan konflikter, att harmoni är något självklart och vardagligt. Men det måste inte betyda, att det är omöjligt att uppnå balans, att leva i samklang med sig själv och med andra människor.

Men man måste börja med sig själv i båda fallen. Först när vi lever i harmoni med oss själva, kan vi utjämna stridigheter, som tränger sig på utifrån.

Precis som det finns harmoniska människor, som har en lugn rogivande utstrålning, finns det även orosstiftare, vars kaotiska tankar och känslor smittar av sig på en gång.

Ofta njuter dessa människor t.o.m. av att skapa disharmoni. Eftersom de alltid känner sig otillfredsställda med sig själva, unnar de inte heller andra sinnesro. Det är viktigt, att vi inte låter sådana människor provocera oss. I nödfall måste vi t.o.m. gå ur vägen för dem som en sista utväg.

Varför harmoni är så sällsynt i vår tid är lätt att förklara. I ett välfärdssamhälle, där alla önskningar tycks gå i uppfyllelse, ställer människan allt högre krav, hon blir mer och mer egocentrisk och egoistisk. Det egoistiska kravet förhåller sig till harmoni, precis som eld till vatten.

Harmoni förutsätter överseende, att kunna acceptera, förlåta, förståelse och att kunna kompromissa. Den sanna och varaktiga harmonin, har inget att göra med antalet människor som delar samma "sanning".