Den som lär sig och utövar denna konst gör livet skönt och rikt. Förlåtelse är en känsla av kärlek och välvilja gentemot oss själva och andra som uppstår när vi förnimmer livets natur. Förlåtelse läker sorger och sår. De flesta människor vill bara bli älskade, uppskattade, hörda och förstådda.

Att förlåta innebär inte att vi tolererar destruktivt beteende eller samtycker till att bli sårade. Förlåtelse innebär att skapa en attityd som tillåter oss att släppa taget om tidigare och nuvarande ilska och smärta. Att förlåta andra gör oss inte sårbara. Förlåtelse är i stället en själslig styrka. Kärlek kan inte existera där det inte finns förlåtelse. Att inte kunna förlåta försvagar energin i kropp, psyke och själ. När vi håller fast vid gammal smärta och ilska, eller när vi skapar nya sådana känslor, ödslar vi bort denna energi som behövs för att besegra infektioner, övervinna sjukdomar och underlättar våra liv.

Om vi vägrar förlåta skadar vi bara oss själva. De murar vi bygger upp utestänger kärlek och sinnesfrid och kastar djupa skuggor över livets ljusare sidor.

 

MEN VARFÖR VÄNTA?

Vi har inget att förlora men mycket att vinna: vår glädje och vår hälsa. Att hålla fast vid svek och besvikelser att vägra släppa gammal smärta lägger hinder på vår väg som vi måste klättra över för att komma vidare. Förlåta röjer vägen för oss. Den befriar oss från det förflutna så att vi kan leva meningsfullt i nuet. Illvilliga ord, bittra tankar och missunnsamma handlingar samlas i kroppen och stör energibalansen, minskar flödet av livsenergi – och skapar situationer där sjukdom frodas. De täpper igen blodådrorna, gör att lederna blir stela, gör musklerna spända, höjer pulsen och gör så att vi får magsår. Lugn och balans är vårt naturliga tillstånd. Allting som angriper eller förnekar det går emot vår natur.

Vi skall hålla fast vid det som är viktigt i nuet.

 

FÖRLÅTELSEN

Jag ber allt och alla, inom och utom mig, allt i förfluten tid, allt i nutid och allt i kommande tid som jag kränkt eller sårat, att förlåta mig. Jag förlåter allt och alla, inom och utom mig, som jag kränkt eller sårat i förfluten tid, i nutid, och i all framtid.

Allra mest förlåter jag mig själv för att alltid ha varit den första att förorsaka allt negativt och destruktivt, och allt av ondska i olika skeden. Genom att förlåta, och genom att själv bli förlåten blir jag fri. Jag blir fri, och de jag förlåtit och som givit mig sin förlåtelse, blir också fria. Allt mellan oss är uppklarat nu, och för all framtid. 

Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt.

Hieronymus 

Den som förlåter av fullt hjärta

klagar inte över lidna oförrätter.

Österländskt ordspråk 

Den som inte är beredd att förlåta andra förstör den bro

han en gång själv måste över. Francis Bacon 

Återgälda en oförrätt med en välgärning. Lao-Tse