För att något ska synas behövs ljus. I mörkret är allt dunkelt och oklart. När solljuset reflekteras i föremålen framträder de tydligare. Deras gränser, strukturer, former och färger blir synligare för ögat.Det är likadant med oss människor. Ju mer ljus vi reflekterar, desto tydligare blir vi för omgivningen.Genom att kasta ljus över våra olika delar och fundera över dem kan vi bit för bit lära känna vårt sanna jag, den person som vi är utan att vara styrda och begränsade av egna och andras livslögner (värderingar), och vår anpassningsförmåga (trosuppfattningar).

När vi släpper in ljuset och låter det reflektera i våra olika vrår och gömmor framträder vi klarare. Samtidigt blir vi upplysta och kommer till olika insikter. Svårare än så är det inte, ändå är det alltför få som gör det. Idag är denna kunskap tillgänglig för alla. Du behöver inte gå i kloster, bli medlem i en sekt eller bekänna dig till en viss religion för att sträva efter upplysning. Det räcker med viljan, sedan tar det sin tid och kräver ditt engagemang.

När vi föds är vi som en stor öppen bok oskriven. En oerhört stor mängd information ska lagras och präglas in under en relativt kort tid. När vi växer upp samlas en massa erfarenheter i vår kropp både kunskap, dumheter, smärta och glädje. Alla upplevelser från barndomen lägger sig i olika lager inne i vår kropp. När vi blir vuxna kan de behöva bearbetas och belysas för att kunna lösas upp. Vi behöver se på vad som samlats och rensa ut och välja vad vi vill behålla.

Det finns många dimridåer som hindrar oss från att se verkligheten. Medvetenhet kan bitvis vara smärtsam. Inom den västerländska kulturen bedöms vi bara efter vad vi gör, har och presterar, utifrån ett jämförande, bedömande och värderande perspektiv som ska ge en mening åt det konstruerade. Vad händer om vi ser igenom allt detta? Då ges förutsättningar att skapa något som har ett beståendevärde för både vårt eget och andras liv.

Det finns ingen som är precis som du. Du är en unik människa. Det finns ingen man eller kvinna som är precis som en annan. Vi har olika föräldrar, genuppsättning, uppväxtmiljö, erfarenheter och personlighet. Fastän vi är unika varelser försöker vår sam hälls struktur ändå att få oss att tro att vi ska vara som alla andra. I skolan har dogmen länge varit att alla behandlas lika, men hur många mår inte dåligt av detta?

Enligt läroplanen ska alla behandlas som individer men så sker sällan mest på grund av att det saknas resurser, därför behandlas alla elever lika. De flesta företag och organisationer försöker också behandla sina medarbetare lika och få dem att anpassa sig till företagets värden så att de passar in. En modell, ett koncept eller en metod ska gälla för alla anställda. Men det går inre att bunta ihop oss människor och påtvinga oss beteenden, metoder, koncept eller slagord som inte stämmer överens med våra egna värden och vår kapacitet.

Vi kanske pratar eller agerar som om vi tycker så, men bakom döljer sig en rädsla för repressalier eller för att förlora arbetet. Vi kanske är rädda för att såra någon eller också finns det en osäkerhet för att inte passa in i sammanhanget. Därtill kommer att de flesta inte har arbetat aktivt för att bli medvetna om sina egna värden, och då är det svårt att relatera till något värde överhuvudtaget. För hur ska vi kunna förverkliga någon annans värden om vi inte ens kan förverkliga våra egna?

Men vårt samhälles kollektiva livslögner tvingar oss att spela med i detta spel. Som går ut på att i mesta möjliga mån försöka efterlikna alla i vår sociala omgivning när det gäller vårt sätt att vara, leva och agera. Det handlar om att lära människor att utveckla sig själva och använda sin egen förmåga. Det är enbart det som kommer inifrån, det som vi tror på av hela vårt hjärta, som kan skapa en genuin, inre motivation. Detta behövs för att få de önskade förändringarna till stånd. Utan detta kan ingetförändras i grunden.

Hur vet du att du träffat rätt? Det är när ditt inre vibrerar av livsglädje och kraft och du känner att det du gör nästan går av sig självt. Det är när din passion till livet är väckt och du har vaknat ur din slummer. Lyssna till din inre röst, ditt sanna jag, intuition eller ditt hjärta. Leta efter denna inre bekräftelse så vet du när du är på rätt väg. Ett dilemma är att när vi väljer något avstår vi automatiskt från något annat. Livet består av en lång kedja av val och handlingar och det viktiga är att följa med i flödet, våga hatillit till det som händer och ha förtröstan att det kommer att bli bra.

Livet består av en lång kedja av val och handlingar och det viktiga är att följa med i flödet, våga ha tillit till det som händer.

Våra värden leder oss fram till det alternativ vi personligen tycker stämmer bäst. Och ju mer vi arbetar med våra personliga värden och utvecklar dem, desto lättare är det att inta en klar personlig ståndpunkt. Det kan vara svårt att ändra sina gamla vanor och det är omöjligt att ändra andra människor, om de inte själva vill. Det enda vi kan göra är att förändra oss själva, våra val och värden.

Förändring är inte heller något vi gör utan det är något som vi tillåter i våra liv. Det sker av sig självt när vi är redo för det. Konsten är att inte spjärna emot utan att våga låta det hända. En motgång, kris eller sjukdom kan vara vår största hjälp och lärare på vägen att upptäcka oss själva. Det tvingar oss att konfronteras med det som vi absolut inte vill se inom oss själva. Det får oss att våga ta en väg som vi annars inte skulle ha gått.

Livet behöver inte vara så komplicerat. Det krävs lite övning och erfarenheter för att vi ska utvecklas, och vi behöver göra misstag och få möta prövningar. Livet är inte något som ska kontrolleras, det ska levas.

 

DU ÄR EN UNIK MÄNNISKA DU ÄR EN FANTASTISK GLÖM INTE BORT DET 

Varje människa är unik, med unika gåvor, egenskaper och möjligheter. Varje människa har ett oändligt högt värde, och kan inte bytas ut mot någon annan. Men alla människor förmår inte att upptäcka och erkänna sin fulla potential. Jag tror att det beror på att vi programmeras under uppväxten, till att vara ett koncept av vår sociala omgivning. Faktorer som begränsar och hämmar individen till att skrumpna av brist på stöd och uppskattning. Ett samhälle där varje människas potential kan tas till vara blir ett spännande, progressivt samhälle, rikt på andliga tillgångar. Det är ett sådant samhälle jag vill vara med att skapa.

Som människa är du, till skillnad från djuren, en varelse som kan tala, utveckla och skapa. Med språket kommunicerar du och får tankar och impulser från omvärlden, som du i din tur kan bearbeta,omforma och vidare utveckla. Det är ofta i mötet mellan människor, när olika tankar, förmågor och kompetenser får kontakt med varandra, som de nya banbrytande idéerna uppstår. Ditt skapande kan ta sig många uttryck, kanske konstnärligt eller musikaliskt, kanske genom att hjälpa människor, eller göra uppfinningar, eller att starta företag. Alla människor har en potential att skapa.

Varje människa är unik, med unika gåvor, egenskaper och möjligheter. Varje människa har ett oändligthögt värde, och kan inte bytas ut mot någon annan.

Frågan är hur just din potential ska upptäckas, bejakas och få stöd för att kunna utvecklas? Jag ser framför mig ett samhälle där vi bejakar, stöttar och uppskattar alla de uttryck som mänskligt skapande kan ta. Den politiska makten kan vi använda för att skapa ideala förutsättningar för människors kreativitet. Som det ser ut idag, lägger vi istället stora hinder, för ungdomarna och människorna att utvecklas till dessa är. I det Sverige jag drömmer om är varje människas utveckling värdefull ochförtjänt av att utvecklas.

Ett barn som blir fråntagen rätten att vara den de är kan inte älska som vuxen. Ett barn utan inre trygghet växer upp med en stor identitets löshet där de hela tiden känner oro och rädsla, för att de hela tiden är beroende av att bli bekräftade för vad de gör har och presterar. Men ändå finnspotentialen där, i varje barn.

Ett barn längtar efter kärlek, som «hjorten trängtar efter vattenbäckar». Och när det får kärlek, kan det utveckla sin potential att älska. Vi måste skapa ett samhälle där det finns utrymme för kärleken, där föräldrar ges mer tid med sina barn, där inte all tid måste gå åt till att tjäna ihop det dagliga brödet.

Med mer tid minskar också slitaget på relationerna och det blir lättare att hålla ihop, och framför allt skapa en trygg och kärleksfull miljö, där barn kan växa till trygga vuxna, som både kan ge och ta emot kärlek. Barn behöver förebilder, några att efterlikna. De behöver en mamma och en pappa som visar sig själva respekt som kvinna och som man, som respekterar sig själva och bevarar sin självaktning.

Om den ene eller den andre parten utplånar Ett barn som blir fråntagen rätten att vara den de är kan inte älska som vuxen. Ett barn utan inre trygghet växer upp med en stor identitetslöshet där de hela tiden känner oro och rädsla sitt jag skapar det lätt ett avtryck i barnets föreställningsvärld, exempelvis kring vad som är kvinnligt och manligt. Barn leker redan i treårsåldern rollekar kring mamma-pappabarn- rollerna och behöver trovärdiga föreställningar om hur det vuxna livet kan hanteras, som kvinna, som man, som par och som föräldrar.

Låt ditt barn få uppleva att du inte helt låter dig utplånas av alla de krav från omvärlden som ställs på dig som vuxen. Sträva efter att leva det liv du vill leva och vara den du vill vara, så att du kan känna dig stolt över dig själv. Det är det bästa stöd du kan ge dig själv och ditt barn, och det formar hur barnet kommer att se på sitt framtida liv. Vuxenlivet får inte framstå som en tärande grottekvarn. Det måste också innehålla glädje, lust och livsmod så att du förmedlar till ditt barn att det är kul att vara vuxen!

Vår stora Livslögn i vårt samhälle är ofta, att «du ska inte tro att du är nåt!». Jag vill få dig att tro motsatsen. Du är nåt! Du är nåt fantastiskt! Du har bara inte upptäckt hur fantastisk du är. Historien är full av exempel på människor som gjort det omöjliga. Från Moses, som förde ett helt folk ut ur Egypten till Göran Kropps bestigning av Himalaya. Vi måste få ett samhällsklimat som tror på individen, oavsett ålder. Alla stordåd i mänsklighetens historia har inte gjorts av unga människor. Många har varit gamla till och med mycket gamla. Jag tror att just du kan «gå på vatten», vare sig du är ung eller gammal.

Under livets gång gör du viktiga vägval. Du väljer utbildning. Du väljer partner. Du väljer arbetsgivare. Du väljer var och hur du ska bo. De här valen påverkar hur livet blir. Väljer vi fel utbildning kanske vi missar att utveckla den potential vi har. Väljer vi fel partner kanske det kärleksliv vi drömmer om förvandlas till ett mardrömsliv. Väljer vi fel jobb kanske inte vår skapande potential kan tas till vara.

Att välja fel i livet kan alltså få förödande konsekvenser, och det gör vi hela tiden då vi inte gör aktiva val utan endast passiva val utifrån vårt programmerade livsmönster, det som innebär att vi bara gör val utifrån vad vår sociala om givning tycker och tänker.

Till skillnad från andra djur så har människan ett självreflekterande medvetande. Detta med vetande har ett fritt val i alla sina handlingar och beslut, och är dessutom självt medvetet om denna frihet. Därmed har vi möjligheten att handla på ett sätt som vi tycker är rätt och riktigt; vi kan välja det vi vill.

Om vi människor vill vara fria, måste vi börja med att vakna upp ifrån alla våra roller, såväl offentliga (religiös roll, politisk roll, yrkesroll) som privata (könsroller, mode, ideal) och inse att dessa inte är eviga.

Men alltför ofta uppger vi människor vårt fria val. I stället beter vi oss, utan att reflektera, som någon annan vill, eller som andra under förstått förväntar sig att vi ska handla. Inom socialpsykologin talar man om den bild vi ständigt bär med oss; den uppfattning vi tror att andra har om oss. Denna bild, överlevnadsjaget eller egot, försöker vi sedan få bekräftad av andra människor. På så sätt blir den unika individen reducerad till en roll, som han eller hon dessutom gör allt för att passa in i. Individen har i detta läge givit upp sin frihet och blivit underordnad rollen, i stället för att låta rollen vara underordnad individen. Jag vill ifrågasätta om detta verkligen är sunt, och jag tar avstamp i det faktum att varje människa är absolut unik!

Om vi människor vill vara fria, måste vi börja med att vakna upp ifrån alla våra roller, såväl offentliga (religiös roll, politisk roll, yrkesroll) som privata (könsroller, mode, ideal) och inse att dessa inte är eviga, att vi måste försöka bilda oss en ny uppfattning i varje unik situation. Detta är för många en skrämmande tanke, eftersom många av de saker som tycks utmärka vår överlevnads identitet försvinner. Men i själva verket kommer vi bara närmre vår sanna identitet, eftersom vi upphör med olika typer av förenklingar. Det enda vi verkligen är kan sägas vara med existentialistiska termer vår framtid och våra planer inför den! När vi uppnått distans till de olika rollerna och förväntningarna som folk har på oss kan vi i lugn och ro själva definiera vår unika personlighet utan att slaviskt låta oss styras av överlevnadsjaget och vår sociala omgivning.

I västerlandet är vi traditionellt helt beroende av andras uppskattning för vårt välbefinnande. Det leder till att vi anpassar oss så att vi ska bli omtyckta, vi kliver in i olika roller. I österlandet finns en helt annan tradition; i stället för att bejaka behovet av uppskattning från andra ska man försöka upphäva det och därigenom bli fri. Bara du själv kan veta din sanna essens, och bara du själv kan avgöra dess värde!

Du kan söka stöd och råd i hur andra uppfattar dig, men det slutgiltiga beslutet ligger bara hos dig själv! I samma stund som du anpassar dig till en roll kanske för att du vill bli omtyckt, eller för att det bara är enklast ger du upp din egen unika identitet!

När vi växer upp fylls vi av andras livslögner, oro och påståenden. Vad vi själva känner får ofta inte plats. När vi sedan ska gå vidare i livet är vi förvirrade, då vi ofta känner en sak och tänker något annat. I hjärnan samlas all information vi fått från andra i känslan sitter våra egna inre sanningar. För att förstå oss själva måste vi förstå och respektera vad vi känner inifrån vårt sanna jag. Känslan är själens språkrör! Känslan är summan av alla våra årgångar från oss själva som barn till oss själva som vuxna. Om andra satt munkavle på dem så får vi inte göra detsamma. Du är den enda vuxna som vet hur dittinre barn känner sig. Vad vill du ge dig själv för inre sanningar. Ingen äger någon annan, varken barn eller vuxen. Vi är alla präglade i olika former, och vem har rätt att säga att: «Jag har rätt och du har fel»? Endast den som har lyft ur sig andras åsikter och börjar känna sig själv kan uttala sig om vad denne upplever som sant. Men denne förstår också hur fel det är att förneka någon annan sin åsikt och värdering. Storhet är att uttrycka sig om sina behov och tillåta andra att uttrycka sina åsikter med respekt. Det finns inget krav i detta att följa varandras vägar, utan detta sker när båda vill.

Kärlek är inget man ger och tar. Kärlek är något man ger och får och delar med varandra. Se dig själv som en unik individ och ha dina gränser och livssanningar klara inom dig. Uttryck dem tillsammans med dina behov och ge andra samma rätt. I alla sanna relationer

Se dig själv som en unik individ och ha dina gränser och livssanningar klara inom dig. sker en kommunikation där båda lyssnar, ger utrymme och respekterar varandras rättigheter.

Tillit är grundstenen för frihet, om du litar på dig själv så föder detta frihet, litar du bara på andra så föder detta tvivel. Tvivel föder kontroll tillit föder frihet.

Spegla dig i andra och fundera på hur du vill att andra ska spegla sig i dig. Ska andra se något som är ljust, ärligt, tillåtande och öppet? Lita på att i det, så kan andra se samma kvaliteter i sig själva. Lever du i en dålig relation, så är det inte den andres fel, utan du har den fria viljan att säga «Nej, jag vill inte» och gå när du vill.

Du kan inte ändra på någon annan, utan endast på dig själv. I dina relationer behandlar andra dig som du behandlar dig själv. Du kan stånga dig blodig på att försöka ändra andra men ju mer du försöker, desto mindre förändras de. Enda sättet är att jobba med dina egna livslögner, känslor och vilka regler du vill ha i ditt liv. Genom att du står för ditt, lär du andra att stå för sitt.

Om du tror att andra kan ge dig det du saknar känslomässigt, så är det som att gå över ån efter vatten. För att kunna vara älskade, måste vi grundlägga känslan i oss själva. Om du ser ner på dig själv, så kommer andra att göra detsamma, då det är vad andra ser att du tillåter. När du står upp för dig själv, så vinner du respekt.